Typografi och dess dolda politiska betydelser

För att förstå typografins påverkan kan man genomföra ett enkelt experiment: skicka ett meddelande i ENDAST VERSALER. Orden förblir desamma, men reaktionen förändras, skriver hon säger.

USA:s utrikesdepartement har beslutat att lämna Calibri till förmån för Times New Roman i sin officiella kommunikation. Vid första ögonkastet verkar detta som en liten teknisk förändring, men det speglar en djupare fråga om hur typografi används i ideologiska sammanhang.

Denna text handlar inte om de specifika typsnittens användbarhet. Både Calibri och Times New Roman är välutformade och funktionella typsnitt, men beslutet om återgång handlar inte om kvalitet.

Typsnitt får ofta en politisk dimension och representeras som antingen moderna och inkluderande eller som seriösa och auktoritära. Genom historien har makten använt typografi som ett visuellt språk för att signalera legitimitet.

Inte för dess inneboende värde, utan för vad vi vill att den ska betyda. Times New Roman skapades på 1930-talet för The Times i London, med syftet att förbättra läsbarhet och komfort i texten. För dess skapare var typografi alltid kopplad till läsandet.

Trots detta har typsnittet, liksom många andra, fått betydelser av tradition och auktoritet. Detta fenomen är inte nytt, då typografin har bevittnat många politiska förändringar genom historien.

Trots att system och ideologier förändras, förblir bokstavsformerna de samma. Varje generation lånar auktoritet från typografins upplevda stabilitet, där vissa typsnitt nästan betraktas som tidlösa.

Enligt historien har Fraktur i Tyskland en gång använts som en nationalistisk symbol, för att senare bytas ut mot Antiqua av praktiska skäl. Det ideologiska skiftet drevs av funktion snarare än sanning.

Typografi är inte en ideologi, men den behandlas ofta som sådan. Den förväntas deklarera vår identitet och hur vi vill uppfattas. Återigen kan man utföra experimentet med ett meddelande i ENDAST VERSALER för att se reaktionen.

Debatten kring Comic Sans exemplifierar detta. Typsnittet fungerar bra i informella sammanhang, men när det används i mer seriösa dokument upplevs det som olämpligt, inte för att det är dåligt, utan för att sammanhanget förändras.

All typografi är kontextuell och läsning formas av vana. När nya typsnitt introduceras, möter de ofta motstånd. Med tiden skapas nya normer, och det som en gång ansågs oläsligt kan bli accepterat.

Bokstavsformerna fortsätter att bära ett ansvar som de aldrig har bett om, och i spänningen mellan det förgängliga och det beständiga förblir deras betydelse komplex.

Marcus Gärde,
vd & designer Gärde design