Magnus Gissléns avgång väcker debatt om Folkhälsomyndighetens ledning

Magnus Gisslén, statsepidemiolog, har meddelat sin avgång efter två år i tjänst. Hans beslut, som offentliggjordes via en video på Linkedin, kritiserar brister inom Folkhälsomyndigheten och påpekar att hans engagemang blivit obekvämt för myndigheten.

Gisslén nämner:
– Mitt engagemang i denna fråga har blivit såpass obekvämt för myndigheten att man inte vill att jag fortsätter. Jag har därför valt att säga upp mig, säger han.

Han anser att det är hans ansvar att belysa myndighetens brister för att initiera en debatt om potentiella förändringar.

Hans avgång följdes av en debattartikel där han nämner att ledningsgruppen saknar medicinsk expertis. I en video framhåller han:
– I dag finns inte en enda person med djupare kompetens i Folkhälsomyndighetens ledningsgrupp.

Gisslén antyder att hans kritik rör frågor kring människors liv och hälsa, med en fortsättning utlovad nästa dag. Hans inlägg på sociala medier har mottagits positivt, med tusentals reaktioner och kommentarer.

Ellen Jones, enhetschef på myndigheten, förklarar i en kommentar att Gisslén lämnat på grund av skilda åsikter om statsepidemiologens roll och att han erbjudits en annan position, vilket han avböjt.

Krisexperten Charlie Stjernberg anser att Gissléns agerande utgör civilkurage och att han framstår som en sanningens röst. Han kommenterar:
– Det framstår som ganska trovärdigt att det är en brist att myndigheten inte har någon med medicinsk expertis i sin ledningsgrupp.

Stjernberg pekar på att det avgörande är att Gisslén framstår som genuin i sitt engagemang och inte bitter. Han varnar för att för länge hålla på med kritik kan leda till grälsjukt beteende.

Gissléns avgång liknar den som Malin Ekman gjorde vid Svenska Dagbladet, där hon också kritiserade sin arbetsgivare. Stjernberg anser att Folkhälsomyndighetens svar på Gisslén är en svag strategi.

PR-konsulten Paul Ronge berömmer Gissléns kommunikationsstrategi, och säger:
– Jag tycker att han gör det helt exemplariskt. För det första har han ett jobb att gå tillbaka till.

Han ser Gisslén som seriös i sin strävan efter att förbättra myndighetens funktion och anser att det inte finns några tecken på hämndlystnad. Ronge ifrågasätter behovet av fler inlägg, då han anser att Gisslén redan sagt det viktigaste.

Ronge uppmärksammar att Folkhälsomyndighetens svar har fått dem att framstå som svaga och anser att det viktiga nu är hur de bemöter frågan om expertis.

Frågan kvarstår: Vilka brister kommer Gisslén att avslöja härnäst, och hur reagerar myndigheten på kommande kritik?