Insikter från ’Love is blind’: Vad kan varumärken lära sig?

Den senaste säsongen av Netflix-serien ”Love is blind” har gett oss en fascinerande studie i känslomässig kommunikation. Det är intressant att reflektera över hur vi inom reklambranschen också tenderar att påverka våra mottagare på liknande sätt, skriver en copywriter.

Det har bjudits på dramatiska ögonblick och känsloladdade scener, men något oroar. Frågan är vad som egentligen är problemet. Kan det vara den överdrivna användningen av bakgrundsmusik som förklarar varje känsla?

Musiken i ”Love is blind” är karaktäristisk men generisk. Den förstärker känslor med text som bokstavligen säger exakt vad vi ser. Detta leder till en fråga: Hur mycket förtroende har vi för vår publik?

Vi blir matade med texter som:
[I am sad, so sad in my heart].
Det finns en brist på subtilitet vilket både undergräver upplevelsen och hämmar kommunikationen.

Ett konkret exempel är Daniel, säsongens osympatiska karaktär, vars säljmetoder förvränger hans relationer. I stället för att ställa frågor och engagera sig, förlitar han sig på sina säljknep.

Musiken förstärker detta genom att sjunga:
[Make it personal. Take your time with your mind, if I ask you a question].
Detta påverkar inte bara berättelsen i serien, utan utgör också en reflektion över hur reklam ofta fungerar.

Bra reklam bör lita på sin publik och lämna utrymme för egna känslor. Övertydlighet kan istället leda till att kommunikationen misslyckas.

Vi lever i en tid där rädsla för att misslyckas gör att många varumärken överdriver sina budskap, precis som ”Love is blind”.

Det krävs stora resurser för att nå effekt om kommunikationen är för platt. ”The cost of dull” blir en dyr historia när reklamen inte engagerar.

Samtidigt erbjuder serien en lärdom: kraften i att använda musik för att förstärka känslor. Det handlar om att lita på sin publik.

Vi konsumenter, precis som den oskyldiga Johanna, väntar på att någon ska skapa något som verkligen känns.

Rasmus Tsardakas Renhuldt
Copywriter, BBDO Nordics