Behovet av ett Nobelpris inom marknadsföring och kommunikation

I veckans reflektion diskuterar Anselmsson vad som krävs för att kommunikation och marknadsföring ska erkännas som vetenskapliga discipliner. Frågan om vad vetenskap egentligen är återkommer årligen under Nobelpristider. Ekonomipriset är det som ligger närmast, även om det inte var Alfred Nobels egen idé, utan en konstruktion av ekonomer som ville delta i festligheterna.

Ekonomi har historiskt placerats under juridik, och Adam Smith, ofta kallad ekonomins fader, var i grunden filosof. Jag föreslår att priset borde heta Nobelpriset i samhällsvetenskap för att bättre reflektera den viktiga forskning som bedrivs vid universitet och högskolor.

Historiskt har flera ekonomipristagare tydliga kopplingar till marknadsföringens värld. Herbert Simon fick priset för sin forskning om begränsad rationalitet, vilket liknar hur marknadsförare analyserar kundernas beslut. Kahneman och Thaler belyste beteenden som påverkar ekonomiska val, vilket är centralt för vår förståelse av varumärkespreferenser.

Claudia Goldin visade att ekonomisk utveckling är beroende av både innovation och sociala strukturer, och årets pristagare understryker vikten av mekanismer som nyfikenhet och öppenhet. För marknadsförare innebär detta att kreativitet och vetenskap går hand i hand och att evidensbaserad strategi kan främja tillväxt.

I vår bransch diskuteras ofta forskning på ett sätt som kan kräva självrannsakan. Det som presenteras är ofta