Zohran Mamdani: En ny väg för politisk kommunikation

Att nå ut med politiska budskap via sociala medier kräver en strategi som resonerar med väljarna. I New York finns ett inspirerande exempel på detta i borgmästarkandidaten Zohran Mamdani, skriver Alicia Price i en analys.

Valåret närmar sig Sverige, vilket innebär valaffischer, debatter och opinionsundersökningar. En tydlig skillnad är dock att partier inte längre kan investera i annonser på Facebook och Instagram, eftersom techföretagen anser att de nya EU-reglerna för politisk reklam är för komplicerade.

Det har tvingat partierna att tänka om kring sina kommunikationsstrategier. I takt med att sociala medier blir allt mer centrala har vi sett exempel på politiker som försöker vara mer personliga, vilket ibland kan resultera i misslyckanden.

Zohran Mamdani sticker ut med sin framgång, där hans kampanj strategiskt utnyttjat sociala medier för att nå ut till väljarna. I februari var han nästan okänd, men i juli hade han vunnit Demokraternas primärval med 56 procent av rösterna.

Hans framgång baseras inte bara på hans politik, som hyresreformer och ekonomisk rättvisa, utan också på hur han kommunicerar via sociala medier. Istället för att köpa annonser, fokuserade Mamdani på att skapa genuint innehåll som engagerade väljarna.

Hans korta videoklipp, där han framstår som personlig och humoristisk, lyckas förmedla hans politiska budskap på ett relaterbart sätt. Även samarbeten med influencers har en tydlig koppling till hans politik.

Genom att nå ut på ett sätt som andra kandidater misslyckats med lyckades han skapa engagemang och autenticitet. Mamdani förstod hur man talade direkt till väljare och kunde kommunicera på flera språk för att nå en bredare publik.

Hans kampanj skilde sig från andra genom att han inte bara fokuserade på att samla röster, utan på att skapa en känsla av gemenskap och förbättring. Hans val av färger i kampanjens logotyp signalerade också en avvikelse från traditionella politiska normer.

Det återstår att se om Mamdani kommer bli borgmästare, men hans strategi visar att det går att göra politik mer tillgänglig och relaterbar. Frågan är om svenska politiker kan ta till sig av denna framgång och våga utforska nya kommunikationsvägar.