Kommunikationskrisen inom svensk fotboll efter tränarbytet
Publicerad oktober 14, 2025
Publicerad oktober 14, 2025

Den svenska fotbollslandslagets VM-kval har nått en kritisk punkt med historiska förluster och ett allt större avstånd mellan laget och supportrarna. Det ledde till Jon Dahl Tomassons avsked som tränare, där missnöjet tydligt uttrycktes av fansen.
Efter en förlust mot Schweiz buades Tomasson ut, och efter matchen valde Kim Källström att avstå från att möta media, vilket väckte frågor om kommunikationen inom förbundet. Källström meddelade via presschefens Whatsapp att stödet för Tomasson förblev intakt.
Förlusten mot Kosovo, som var rankat 95:a, skapade stor oro. Olof Lundh påpekar att kommunikationen från förbundet efter dessa nederlag visade på interna brister, med ett öppet brev till supportrarna där man bad om ursäkt.
Therese Strömberg, som följt landslaget sedan 2016, noterar att medietillgången till spelarna har varit konstant men att internationella influenser påverkar hur medierna hanteras. Hon säger att Tomasson är präglad av ett mer kontrollerat medielandskap, vilket kan ha påverkat tillgången.
Lundh bekräftar att öppenheten minskat under Tomassons ledarskap och att träningar inte längre visas för media. Han anser att Tomasson sannolikt är den som bestämt om den begränsade tillgången.
Under pandemin försvann möjligheterna för journalister att få direkta uttalanden från spelarna. När tillgången återinfördes blev den mer reglerad, vilket minskar möjligheterna för spontana intervjuer och följdfrågor, konstaterar Strömberg.
Hon menar att förändringen kan kopplas till att färre journalister reser med landslaget, vilket påverkar behovet av öppna medierelationer. Lundh ser detta som en reflektion av ett mer individualistiskt samhälle, där spelare och ledning prioriterar kontroll.
Lundh noterar att Tomassons vägran att kommunicera på skandinaviska språk skapar avstånd, och att villkoren för intervjuer är på hans premisser. Strömberg påpekar dock att det svenska landslaget fortfarande anses vara relativt tillgängligt jämfört med andra europeiska lag.
Under Tomassons tid har ambitionen att vara tillgänglig funnits, men medietillfällena har blivit mer strukturerade och planerade. Ofta ersätts spelarnas medverkan av presskonferenser, vilket kan begränsa den naturliga kommunikationen, enligt Strömberg.
Lundh framhäver att intresset för landslaget har sjunkit under Tomassons ledarskap. När Sverige förlorade mot Luxemburg saknades till och med en sportreporter från TT på plats, vilket är ovanligt.
Han anser att om förbundet ville ha mer bevakning, skulle de agera annorlunda. Problemet ligger i att de som arbetar med kommunikation ofta saknar fotbollserfarenhet, vilket kan påverka svensk fotboll negativt på lång sikt.