Att omfamna fördröjningens värde

Dag för dag räknas varje minut, och våra liv har blivit som Excelark, skriver en krönikör. ”Hej! Jag har en grej jag behöver göra klart. Funkar det för dig att skjuta mötet en kvart?”

Detta har varit ett av mina mest frekventa meddelanden nyligen. Efter semestern är jag ständigt en kvart efter. Allt tar längre tid. Känner du igen ledighetskoefficienten, faktorn som lägger på en kvarts försening efter ledighet?

Jag blev först frustrerad. Hur lång tid ska det ta att återfå farten? Vad är poängen med semester om man blir sämre av den? Men jag kom ihåg min föreläsning ”Håll i vingligheten”, som handlade om att inte bara köra på som en robot. Att stanna upp och inte bara öka tempot.

Att enbart köra på innebär att vi går på autopilot, vilket förhindrar medveten närvaro i nuet. I autopilotläge söker vi den snabbaste vägen oavsett om den är den bästa eller mest meningsfulla.

Tack vare ledighetskoefficienten kan vi reflektera över vårt liv, där arbetsliv och privatliv ständigt pressas. Tänk på de videoklipp som visar hur varje minut av dygnet är planerad.

Med tiden har till och med våra hobbys blivit mätbara: ”Löpning 7 km ✔, mindfulness-session 15 min ✔, 50 lästa sidor dagligen ✔.” En promenad ska vara en power walk med en podd om ledarskap. Lunch ska vara perfekt planerad och Instagramvänlig.

Det är när vi vinglar fram i livet som vi får nya perspektiv, och vi kan se på saker annorlunda. Efter en längre ledighet kan vi se hemmet med nya ögon, vilket kan leda till förändringar och förbättringar.

Att jaga lugn är en paradox, men jag drömmer ofta om att slösa tid. Mitt liv är fyllt av kärlek och variation. Jag vill njuta av stunder där inget jag gör är för något annat.

Istället för att planera storstilade aktiviteter lovar jag att vara mer sen, att vila mer och att skapa tid för ingenting. Just nu är jag sen med denna krönika och hoppas att du tar dig tid att läsa den.

Ida Hult,
framtidsetnolog, strateg, författare och krönikör i Resumé